farbrororbison

Vilket fantastiskt väder det har varit idag! Efter att Obbe fått på sig nya skor så tog vi en tur mot jaktstugan. Sol, sol, sol! Orbison såg ett spöke i skogen på vägen ut och tyckte sig behöva skutta hit och dit på hemvägen. Jag tycker inte att 25-åriga hästar behöver skutta så mycket fram och tillbaka, med tanke på risken för eventuella skador, därför gjorde jag mitt bästa ovanpå för att försöka stävja alla hopp och skutt. Dessvärre, utan större framgång. Orbison är helt enkelt busig. Det får vi leva med (läs: det älskar vi!). Bryter han benet så gör han väl det (läs: hjälp, då dör jag!). Men jag kan inte låta bli att oroa mig lite ändå, det där med att måla upp skräckscenarion har alltid varit min grej. Tur att han i alla fall inte verkar oroa sig alls. Tänk om han skulle gå runt i sin hage dagarna i ända och oroa sig över att jag kanske brutit en arm eller ett ben på jobbet. Huvva, inte bra. Man ska inte oroa sig så mycket - what will be, will be. Ja, ni fattar.