farbrororbison

I onsdags var vi så upphetsade och inspirerade av det fantastiska fälttävlans-silvret dagen innan att vi blev tvungna att hoppa lite - farbror och jag. Det är väldans många år sen sist må jag säga men tänk att det ändå kändes som igår!

Sista åren hos oss (innan han flyttade till Umeå alltså) hoppade jag honom inte alls utan han fick vara läromästare åt de andra tjejerna så jag tar inte i om jag säger att det är minst 8 år sen vi var i farten. Nu skulle jag ha hoppträning med Maria och tänkte hinna ta ett kort pass på ridbanan samtidigt som hon byggde hinder och plötsligt skuttade vi runt där! Fina, fina farbror. Han taggade direkt igång och började gena i kurvorna och frusta. Såklart visste han exakt vad han skulle göra - gammal vet alltid bäst!

Om jag lyckas på Maria att skicka mig bilden hon tog när vi flög över ett av hindren så lovar jag att den hamnar här.